Historia om Ljugarns Snicken

1912 (troligen) osäkert, startar Carl Engström Ljugarns Snickerifabrik. Engström, född i Burs 1883, kom till Ljugarn i början av 1900, anställd som arbetare hos byggmästare CE Hägg från Klintehamn. Han deltog bl.a. vid nybyggnaden av läkarvillan och mangårdsbyggnaden vid Lauritze (Lavas). Engström var en mångsysslare och en pionjär inom många områden som turistnäringen och elektrifieringen för att nämna några. Som byggmästare har han uppfört många av dom klassiska villorna i Ljugarn men även anlitats långt ifrån hemorten. Skolorna i Bunge och Kappelshamn är uppförda av Carl Engström. Den nyfikne eller den med god iakttagelseförmåga kan se hans initialer och årtalet 1925 på Pensional Lövängens järngrindar mot Storvägen som han byggde. 

1920 säljer C Engström rörelsen till snickarmästare K J Nilsson från Lye. Nilsson hamnade i ekonomiska bekymmer trots att han framgångsrikt ledde byggandet av flera av öns mindre hamnar bl.a. vid Lörje och Kyllej.

1926 tar verkmästarna vid Träindustrier AB S Larsson i Visby Johan Olofsson och Fritiof Bergman över verksamheten. Firman registreras som Ljugarns Snickerifabrik Bergman & Olsson. Efternamnet Olofsson ändrades, enligt sonen, till det mera alldagliga och mindre "förnäma" Olsson. Under sin tid på Ljugarn hette han Janne Olsson för att när han återvänder till Visby 1927 (frun hade svårt att anpassa sig till livet på landet) åter blir Johan Albert Olofsson!

1927 blir Fritiof Bergman ensam ägare till Ljugarns Snickerifabrik. Fabriken kan bl.a. erbjuda följande: byggnadssnickerier, enkl. möbler, skolbänkar, ägg- och fruktlådor m.m.

Fabriken har 1930 cirka 20 anställda och timpenningen för en verkstadssnickare är 55 öre. Trots svåra tider med dålig lönsamhet kan den Bergmanska familjen 1934 lämna den primitiva bostaden i fabriken och flytta in i en nybyggd villa på granntomten (Hålvägen 4). Upprustningen av försvaret i slutet av trettiotalet innebär ett uppsving för fabriken som nu får betydande beställningar av inventarier till de militära förbanden på ön. År 1946 avlider fabrikör Fritiof Bergman 66 år gammal och sönerna Fritz och Ivar tar över rörelsen.

1952 står Ivar Bergman som ensam ägare till Ljugarns Snickerifabrik. När Gotlandshem och Riksbyggen under femtio- och sextiotalet nyproducerar bostäder i stor skala är det Ljugarns Snickerifabrik som levererar merparten av snickerierna, däribland ett stort antal köksinredningar. En annan specialitet är trapptillverkning. Den skicklige snickaren Henrik "Hinko" Johansson gjorde årligen cirka femtio "lättgångna" trappor.

1973 lämnar Ivar Bergman över verksamheten till fem anställda: Fritz Bergman, Gustav Nilsson, Gerhard Ahlgren, Birger Lindgren och Gösta Ohlsson. En affärsuppgörelse som skapade arbetstillfällen och garanterad fortsatt drift av fabriken. Några år senare anslöt Sylve Bergström.

1991, Tommy Engberg inflyttad Örebroare tar över driften. Oktober samma år köper Bengt-Ove och Cilla Ohlsson från Alskog, Ljugarns Snickerifabrik. Utöver den traditionella tillverkningen av byggnadssnickerier har verksamheten utökats med glasmästeri och produkter anpassade till fritidssektorn (lusthus, växthus, fönster m.m.). Fabriken får delvis nytt utseende när tillbyggnaden står färdig 2001.

2010 köper far och son Frej Hägglund och Johan Bergner fastigheten av Ljugarns Snickerifabrik AB. Snickeriverksamheten flyttar samma år till Alskog. De nya ägarna gör omfattande renovering och ombyggnation för att möjliggöra boende i gamla Snickeribyggnaden. En bostadsrättsförening bildas som köper fastigheten. Fem andelar säljs och inflyttning startar år 2016.

Frej Hägglund är den som idag driver Pensionat Lövängen (liksom hans entreprenörskap ligger bakom mycket av Ljugarns allt ökande popularitet som semesterort). På det sättet sluts cirkeln mellan två män som gjort mycket positivt för Ljugarns samhälle och utveckling.